Sveriges historia - en översikt

Från istid till industrialisering

För 115 000 år sedan inleddes den senaste istiden och en inlandsis kom att täcka vad som i dag är Sverige. Isen låg kvar fram till för 10 000 år sedan då de sista resterna smälte. Vid denna tid började de första människorna anlända. Sveriges förhistoria brukar räknas från istidens slut till omkring 1000 e Kr. Under denna långa period övergick man från jakt till jordbruk och från sten- till brons- och så småningom järnredskap. Sveriges järnålder anses traditionellt sluta med den mytomspunna vikingatiden. De flesta människorna var då jordbrukare, men sjöfarten var exceptionellt utvecklad och många gav sig ut för att plundra eller bedriva handel i alla möjliga riktningar.

Vikingarna använde sig visserligen av runor till sina runstenar men det var först vid övergången till medeltiden på 1000-talet som skrift blev vanligt förekommande och den historiska tiden anses börja. Även om det finns äldre spår av kristna gravar uppskattas kristnandet ha skett mot slutet av 1000-talet, och det var även vid denna tid Sverige fick sina första rikskungar. Under 1150-talet påbörjades korståg och erövringar mot Finland som på 1200-talet blev en del av Sverige och förblev så fram till 1809. Vid mitten av 1250-talet grundades Stockholm av Birger Jarl och många andra städer växte fram.

I slutet av medeltiden grep Gustav Vasa makten och 1523 krönte han sig till kung. Detta inledde vad som brukar kallas Vasatiden och under denna period utvecklades Sverige till ett mer enat rike och blev protestantiskt. Under 1600-talet inleddes stormaktstiden som präglades av krig och stora landvinningar. Under kung Gustav II Adolf erövrades delar av Baltikum (Estland och Lettland) och Polen och senare delar av Tyskland. Till de områden som övertogs och än består hör Jämtland och Gotland (sedan år 1645) samt Halland och Skåne (sedan år 1658). I slutet av 1600-talet hade Sveriges två främsta universitet officiellt grundats; Uppsala år 1477 och Lund år 1666. Stormaktstiden tog slut 1718 - det år då krigarkungen Karl XII blev skjuten vid ett anfall mot Norge.

Efter stormaktstiden kom frihetstiden då framsteg gjordes inom bland annat vetenskap, med framstående vetenskapsmän som Carl von Linné och Anders Celsius. Sverige fick sina första partier - hattarna och mössorna - och både Svenska Vetenskapsakademin och Svenska akademin grundades (den senare av kung Gustav III). Vid den här tiden utgjordes den absoluta majoriteten av Sveriges befolkning av bönder.

Inför och under utvandringen

I början av 1800-talet förlorade Sverige Finland men kompenserade detta med att annektera Norge (1814) i drygt ett sekel. Under 1800-talet genomfördes jordreformer och den odlade arealen ökade samtidigt som industrin växte fram i städerna. En av uppfinnarna som betydde mycket för industrialiseringen var Alfred Nobel - dynamitens fader. En annan uppfinnare var John Ericsson från Värmland som konstruerade örlogsfartyget USS Monitor (1862) som hade en avgörande betydelse för utgången av det amerikanska inbördeskriget.

 

Vid mitten av 1800-talet hade potatisen blivit det viktigaste livsmedlet och befolkningen ökade. Mot slutet av århundradet hade andelen bönder minskat kraftigt. Urbaniseringen och befolkningstillväxten gjorde det svårare att försörja sig, och svenskar började utvandra till USA. Under tiden 1850-1930 utvandrade så många som 1,2 miljoner svenskar (av dessa återvände ca 200 000), huvudsakligen från Småland och Halland men även från Västergötland, Östergötland, Dalsland och Värmland.

 

Den första stora utvandringsvågen skedde under missväxtåren 1867-1868, vilket var Sveriges sista svältperiod. De flesta begav sig till Övre mellanvästern och Minnesota kom att bli den mest utpräglade svenskbygden (där både klimat och miljö påminde om hemtrakterna). Men många hamnade även i Chicago, och ett tag vid sekelskiftet var det den stad där det bodde flest svenskar efter Stockholm!

 

År 1907 hade en femtedel av Sveriges befolkning gett sig av och regeringen började bli desperat att stoppa utvandringen. Mellan 1907 och 1914 leddes den så kallade Emigrationsutredningen, men "problemet" försvann när första världskriget bröt ut kort därpå och utvandringen i princip upphörde. Trots att så många hade gett sig av hade befolkningen i Sverige ändå ökat tack vare nedgången i dödlighet - från 1850 till 1930 ökade folkmängden från 3,5 till 6 miljoner. Det beräknas nu finnas nästan lika många amerikaner med svenskt påbrå som det finns svenskar i Sverige - alltså omkring 10 miljoner.